Då var det slut. Resan, äventyret upplevelserna, intrycken, ansvarslösheten och värmen. Istället kyla, livsavgörande beslut och vardag. Även om det såklart är blandade känslor då jag saknar en hel del hemma (vänner, familj och fotboll) så är det främst ångest jag känner för tillfället. Dock tar jag givetvis med mig massa erfarenheter och minnen vilket gör det hela betydligt lättare.
Om ni vill läsa mer om mina känslor för att komma hem kan ni läsa Kalles senaste blogginlägg där han tar rollen som mig. Stämmer till 92% hur jag känner.
Att sammanfatta den här resan tycker jag även det känns överflödigt (kanske framförallt jobbigt då man typ måste skriva hur långt som helst) eftersom Karl hela tiden gjort bra reflektioner och uppdateringar under resans gång som jag typ håller med om till 94%. Däremot kan jag skriva lite om hur vi fungerat som grupp under resan. Jag, Karl och Patrik började den här resan i november förra året. Innan det har vi varit nära vänner under en längre tid och till och med varit sambos. Vi har alltid funkat bra tillsammans och det var givetvis mycket logiskt att just vi 3 reste i väg på den här resan.
Även om vi varit med varandra nästan varje dag hemma och tycker man känner varandra utan och innan, så utsätter en sån här resa än för så många situationer som man aldrig varit med om förut. Man är ständigt med varandra och ska ta i stort sätt alla beslut gemensamt. Det gör att man får se sidor av varandra som man inte är van vid samt att gruppen formas på andra sätt och ger nya roller.
När man tar gemensamma beslut om allting kan det ofta bli många och onödiga diskussioner om minsta lilla.
Jag- Kan vi inte köpa tomat till tonfisken och brödet också?
Patrik- Nej, inte tomater dom är överskattade,däremot kan jag tänka mig nån sallad, kanske roccula?
Jag- Meen dyrare.. Och det är inte så gott heller. Tomat kostar typ 3 dollar kg!
Karl- Jag kan tänka mig båda men ska vi inte ta gurka då, det är både billigare och neutralt.
Patrik och Anton- Okej det är väl ok.
Alla är lite irriterade då ingen fick va det ville och vi kompromissa med den värdelösa vattenfyllda gurkan.
Här är bara 1 exempel på små fruktansvärt onödiga diskussioner som hela tiden påfrestar gruppen. Detta verkar såklart som att vi bara är väldigt barnsliga och det är vi väl också, men detta är saker vi inte brytt oss om så mycket tidigare som nu blir viktiga pga att vi påfrestas på nya sätt som grupp. Däremot tycker jag det märks att så fort vi träffar andra människor, så är vi betydligt duktigare att både försvara och hylla varandra. Relationen mellan varandra liknar på så sätt mera ett broderskap.
Andra saker som blivit tydliga är hur våra kvaliteer har ändrats. Med det menar jag att vi i vissa sammanhang blivit bättre på vissa saker och i andra sämre pga den rollfördelning som är. Tillexempel har jag upplevt hur jag helt slutat läsa karta och tappat uppfattning av var jag är i en stad. Inte för att jag har något lokalsinne att skryta om men det har tydligt försämrats under resan. Detta tror jag beror på att jag eftersom jag uttalat är lite sämre på att läsa karta så har det främst blivit Karls ansvar som är erkänt duktig på det. Han fick bland annat MVG i orientering i 9an. Han har på så sätt blivit oerhört bra på att leda vägen till rätt plats. På samma sätt har Karl helt tappat förmågan att använda huvudräkning då jag och Patrik till stor del fått ta det stora ansvaret där trots att vi vanligtvis är ganska jämnbra på huvudräkning. Nu kan jag räkna bath dong och dollar utan problem. Pat har under resan fått bli matexpert. I Asien har han utformat en förmåga att se på skyltars färg, placering av resturang, stolars utseende och olika erbjudanden vilken mat som är mest prisvärd. Jag och Karl däremot ser bara ordet pizza och blir genast intresserade. Alla de här grejor är såklart både positiva och negativa för din egna utveckling men som grupp har det gjort att vi fungerat bra.
På slutet av vår resa kände vi dock att vi behövde någon form av frisk fläkt i gruppen. Någon som drog upp stämningen. Någon som tar impulsbeslut. Någon som Jocke Westin. Därför passade det väldigt bra att när vi kom till Thailand så möte han upp oss på Bangkok flygplats. Äntligen fick vi träffa vår käre vän och eftersom vi inte träffats på så länge innebar det "nonstop" prat om diverse tills sent på kvällen då vi tillslut däckade utmattande av allt skitsnack.
Resterande delen av resan med Jocke spenderade vi på semesterön koh pangan. Ni kanske har hört om stället? De är kända för sina fullmoon-fester vid Had riin beach då tusentals ungdomar besöker ön för fest och nöjen. Vi åkte inte under Fullmoon-party istället hade de hittat på massa andra månfester som halfmoon-party, shiva moon-party och blackmoon-party. Dessa fester har ju coola namn, men besvikelsen var stor. Nästan inge folk och dyra inträden.
Istället hade vi väldigt kul tillsammans. Vi spela strandfotboll med Israeler, tog över poolen på hotellet genom att köra avancerad vattengymnastik och poolvolley med smash. Vi drack öl, åt god mat och babblade på om det mesta. Dessutom träffade vi på Cecilia och Kajsa som förgyllde tillvaron. Sen kom även Sanne och Petter som vi även träffade i Vietnam som gjorde det ännu mer king!
Vi gjorde inte så mycket aktiviteter, så en dag bestämde vi oss för att testa hyra moppe. Hur vi kom fram till det var genom att Jocke som vanligt kom med ett spontanförslag om att vi skulle hyra moppe. Patrik som ofta är ganska positiv till den typen av förslag var först att haka på iden. Jag var mera kritisk. Främst på grund av att mina motorkunskaper är lika med noll och att jag inte har körkort och ska nu ge mig ut i vänstertrafik. Men och andra sidan så lät det ju som ett kul sätt att se ön. Vi väntade länge på Karls beslut om han ville följa med då han ofta är den som tänker efter mest vad gäller säkerhet och så vidare. Men han sa ja tillslut. Kanske var det att vi inte hade haft så mycket äventyr på länge eller att han saknat Jocke så mycket att han ville haka på hans idéer men ja sa han och moppe hyrde vi. Även Cissi hängde med vilket var bra då hon hade moppekort.
Jag var ganska nervös innan jag skulle åka och tog det väldigt lugnt när vi svängde ut från uthyrningsstället. Det var grusväg just där så Jocke skriker åt oss att åka långsamt. Så kommer en vägg och en sväng. Jag lägger handen lätt på gasen och känner att jag drar lite hårt så jag måste bromsa. Jag glömmer dock att släppa gasen och åker rakt mot väggen. Snabbt hoppar jag av och lyfter upp moppen i luften. Jag snuddar vid väggen och får ett litet märke på moppen. Chockad av det inträffade och med vetskap av de stora kostnader man får om man förstör nåt på moppen, så åker jag fram till de andra och berättar att jag är tveksam om jag vill fortsätta turen. De övertalar mig att fortsätta, men Karl har ännu inte kommit. Kan han köra så långsamt att han inte hunnit eller har han något problem med moppen?
Nej tillslut kommer Karl med moppen som är krossad framtill likt Karls förkrossade ansiktsuttryck. Han utbrister "Allt är förstört" och Patrik, Cissi och Jocke är som i chock. Hur fan har det där gått till och hur fan kan två stycken av oss köra in moppen i samma vägg? Dock hade Karl gripits av större panik än mig och kört in moppen på 3 olika ställen på väggen. 10000 bath (2000kr) fick Karl betala för det. Jag behövde inte betala för min lilla skråma som tur var och fortsatte faktiskt turen. Konstigt tycker nog de flesta men hallå jag var ju faktiskt inte ens sämst på moppe! Karl körde tyvärr ingen mer moppe på den här resan.
Efter tragedin med väggen lärde jag mig hantera mitt fordon okej och tog mig runt ön på ett härligt sätt. Vi stanna vid vattenfall, kolla på elefanter, fika och körde till och med snabbt på vissa sträckor. På kvällen när vi spela kort såg vi att vad vi satt och skrev resultaten på var säkerhetsråd i Sydostasien dombok kopierat ut. Där står dom första och viktigaste råd med stora bokstäver "VAD DU ÄN GÖR, HYR INTE MOPPE! GÖR INTE DET!" Så detta gjorde vårt beslut såklart ännu mer idiotiskt och Karl var inte glad. Då köpte vi Karls favoritgodis mentos åt honom så han blev på bra humör igen.
Nu landar jag snart i Sverige. Så nu är min del av den här bloggen slut, men Karl och Patrik kommer fortsätta sina äventyr först ett par veckor till i Thailand och sen åker Karl till Frankrike och Patrik oklart. Så fortsatt läs bloggen för fan.
Tack grabbar för en grym resa!
Med vänlig hälsning, Anton Modigh