Efter tre dagar i Nha Trang, som inte alls levde upp till våra förväntningar så kändes det kul att åka vidare till Hoi An, som vi på förhand hade hört mycket gott om. Om Nha Trang var en sliten turistort, förpestad av smådryga, vodkadrickande ryssar, så var Hoi An en rak motpol.
En av anledningarna till att vi besökte Hoi An var för att få kläder upsydda. I staden kryllar det nämligen utav både billiga och skickliga skräddare. Redan på vår fem minuters gång från bussen till hotellet gick förbi ett tjugotal skräddare, och vi kände omedelbart att vi kommit rätt.
Efter att vi checkat in på hotellet och kommit till rätta begav vi oss ut på en tur genom staden. Vi möttes utav en fantastisk stadskärna, med trånga gator, gamla byggnader och charmiga caféer. Det mest påtagliga med staden var dock förstås alla skräddares butiker, som man fann med fem meters mellanrum. Visst trodde vi att de skulle vara många, men jag kunde aldrig tänka mig att det skulle vara så omfattande som det var.
Det gick inte att äta lunch, handla vatten eller åka taxi utan att få ett erbjudande om att sy upp kläder. Det verkar som att varenda människa i staden hade en familjemedlem eller nära vän som var skräddare. För tre velande svenskar, med beslutsångest som vår största akilleshäl, var det därför ingen lätt uppgift att välja vilken skräddare vi skulle använda.
Lite tips ifrån receptionen togs därför emot öppna armar, och vi hittade en skräddare som både verkade proffsig och hade rimliga priser. Efter ca fem minuters fönstershoppande och funderande så hade både jag och Karl beställt varsin kostym, som skulle vara klar dagen efter.
Efter att kläderna påbörjats bestämde vi oss för att gå till stranden, som skulle ligga en bit utanför centrum. Efter 15-20 minuters gång, utan att nå stranden, gav vi upp vårt försök att nå stranden. Vi tog istället en kaffe där, jag besökte en barberare, och Anton beställde en skjorta hos en annan skräddare.
Utöver skräddning av kläder lämnades mycket tid till charmiga restauranger, billig öl och olympiska spel. Återstående av dagen, samt följande dag i Hoi An präglades av dessa saker, och vi nådde höga höjder på alla tre fronter: öl för 90 öre, varsin ank-rätt vid vattnet, samt en silvermedalj för kalla, var inte illa pinkat.
I väntan på att kläderna skulle bli klara så bestämde vi oss för att dag 2 göra ett andra försök att nå stranden. Denna gång kom vi på att vi skulle genomföra promenaden med en liten twist. Vi bestämde att vi skulle dricka en öl var 20 minut på vägen, och det var då vi hittade dessa 90-öres-öl. Det visade sig nämligen att ju längre ifrån stan vi kom desto billigare blev det. När vi hunnit få i oss 4 öl var utan att nå stranden, så gav vi upp igen. Men som man brukar säga "det är resan som räknas och inte målet".
Hur blev det då med kläderna kanske ni tänker? Vi var alla tre mycket nöjda med våra kläder. Anton fick äntligen en skjorta som var tillräckligt lång i armarna, utan att vara alldeles för stor i övrigt. Karl fick en stilig svart kostym, som kommer passa även i de mest sofistikerade sammanhang. Och jag fick en snygg marinblå kostym, plus en blodad tand. Så jag beställde utöver kostymen och skjortan även två ytterligare skjortor samt ett par slipsar. Allt till en kostnad motsvarande billigaste budgetvarianten man kan hitta hemma.
Hoi An rekommenderas starkt.
Just nu befinner vi oss i ett kyligt Hanoi, mer om det kommer senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar