Våren revisited

Igår natt ankom vi till Melbourne som ligger längst ner på Australiens östkust.

Efter en knapp vecka med hög luftfuktighet och tryckande ekvatorial storstadshetta, innebar det en smärre chock att landa i duggregn och nio-gradiga vårvindar. Tre ytterligare timmars tidskillnad hjälper inte oss i vår förvirring.

Allt är upp och ner, kallt, varmt, kallt, in och ut, hit och dit. Som det ska vara.

Vi bor just nu i en sovsal med 16 bäddar. Lite som på läger, med skillnaden att ingen spelar i samma lag, ingen har samma modersmål, ingen lägerledare som ser till att lampan är släckt kvart i godnatt existerar. Finns det ens en lampknapp? Går ens folk och lägger sig? Det är ett psykologiskt experiment om något.

Jag är försiktigt pessimistisk, som en ska vara.

Staden är stor, 3.7 miljoner invånare enligt vår oortodoxa taxichaufför (no time for Google). I stadsdelen vi bor, Central Business District, går det fyra 7Eleven och tretton Starbucks per person (Källa: magkänslan). Gatorna är av rutnätskaraktär till skillnad från KL:s spindelnätsupplägg, vilket är mycket praktiskt. Spårvagnar istället för tunnelbana.

Slut på spaning.

Imorgon prövar vi nog den ack så billiga turistbussen. Lite vårsol till det vore trevligt. Tack på förhand.

Kram