Så var det dags för mig att axla ansvaret det innebär att uppdatera vår väl följda blogg. Det är inget lätt uppdrag att leva upp till den standard som Karl och Anton visat upp hittills. Men jag ska iaf göra mitt bästa.
Vi befinner oss för närvarande i Cairns, längst upp på östkusten, där vi varit i 5 dagar. Hela tiden i Cairns har vi än så länge varit rätt begränsade, då jag har haft mycket ont i ryggen, vilket gjort mig lika mobil som ett kylskåp. Detta har spridit en del orosmoln över resan, men att Cairns bjudit till, har underlättat vår tillvaro.
Vädret här i Cairns har bjudet på mycket sol, vilket gett oss möjligheter att njuta av den konstgjorda lagun som ligger en minut ifrån vårt hostel. Vi har dock även chockerats av en del åska samt kortare regnskurar.
Nomads Esplande, vårt älskade hostel, har också gjort sitt för att hålla uppe våra humör. Med ett lågt pris, fria middagar, trevlig personal samt härliga backpackers är det enkelt att ta Nomads till sitt hjärta (åtminstone om man helt bortser från dess renlighet).
Idag blev första riktiga aktiviteten i Cairns, när Karl och Anton körde "rafting" i Tully River, mer om det kommer senare från pojkarna själva. På söndag blir nästa aktivitet, då vi beger oss på en tur till regnskogen för diverse aktiviteter samt övernattning. Så framtiden ser rätt ljus ut, måste jag ändå säga.
Jag tänkte avsluta med en liten betygsättning av några saker från vår vardag:
Renligheten på Nomads Esplanade: 2/10 ; rummen får vilket tonårsrum som helst att se fläckfria ut. Köket ska inte en nämnas.
Mitt helhetsbetyg av Nomads: 7/10 ; trots en skamlig hygien, så når ändå hostelet upp till en stark sjua.
Spagetti bolognese middag 1 av 7: 4/10 ; man har ännu inte blivit less på den och den är gratis, men i övrigt väldigt platt..
Spagetti bolognese middag 4 av 7: 6/10 ; nu har man nått den perfekta blandning av salt peppar och ketchup, härifrån kan det bara gå utför.
Den "coolhet" vårt gäng utstrålar, inkluderat att gå omkring med en pojke (jag) som ser ur att ha genomfört dubbla höftoperationer: 3/10 ; vi befinner oss just nu nästan på botten av näringskedjan och det enda som räddar vår stolthet är Antons stegrande bränna samt Karls otroliga charm.
En av de som jobbar på hostelet är så lik Dimitar Berbatov (känd fotbollsspelare), att det måste vara en karikatyr, alternativt en okänd broder. Tänkte bara det var värt att nämnas. Om tillfälle ges återkommer vi med bild på honom senare i bloggen, så fortsätt håll er uppdaterade!
Varma hälsningar, Patrik med vänner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar