"Livet är en tamp, sa kvinnan som inte kunde säga K."
Och visst håller jag med henne, Knausgårds farmor. Jag ska inte hymla med att jag har haft det tufft sen jag lämnade först Kristin, Emilia och Marielle, sen också Patrik. Just nu är det i perioder inte så jäääävla roligt. Jag brukar säga att jag gillar att vara ensam, men det är uppenbart nu; det är inte hela sanningen.
För tillfället bor jag ihop med världens kanske absolut mest osentimentala 86-åriga kvinna. Hon är inte otrevlig, men det är inga fingrar emellan när jag tex glömmer att släcka lampan eller dra upp gardinen på mitt rum. Tydlig, obrydd och ironisk. "Skulle inte du diska igår?" Mja mjo det sa jag ju faktiskt, men jag kan erkänna att jag är rätt lat emellanåt. "Pardon? In french, s'il vous plait!"
Sen är det så, att hon tack vare denna osentimentalitet också är världens kanske absolut mest befriande 86-åriga kvinna.
Det var kommunalval i söndags. Mannen som vann här fick sig en känga, minst sagt. "Why is he and all those Right Wing politicians always so ridicoulosly fat?! Stop eating thick layers of boeur on your sandwiches, s'il vous plait! Stop drinking your wives to widows, please! If you have wives... I doubt it!"
Igår fick även de lokala konstnärsförmågorna sin beskärda del. Vi hann knappt komma in genom dörren till stans galleri innan hon suckar högt: 'Amateurs... And look at the prices; Pathetic!' Hon kan säkerligen mycket om konst, men här gick det alltså mindre än två minuter innan hon dömt ut alla tjugotvå tavlor som skräp. Några av dem var redan sålda, där hade hon förstås också sin förklaring:
"Sold? Non non non... that's just the gallerie who shows of. But if so, c'est must be her friend who bought it! Poor friend..."
Efter galleribesöket tog vi en tur med bilen. Hon skämdes eftersom hon bara hade kört 400 mil sedan besiktningen i april förra året. Well, det är ju ändå mycket för någon i din ålder, sa jag. Hur många 86-åringar, som dessutom precis gjort en ankeloperation, kör bil över huvud taget?
Moi! sa hon bara, och satte sig i förarsätet.
Hennes körförmåga var över förväntan. Dock körde hon ruskigt nära högerkanten, så om hon skulle väja ytterligare någon decimeter till höger så var det ingen tvekan om att jag skulle fara mest illa. Sen gillar hon att tvärbromsa alldeles för tidigt innan korsningar, för att sedan gasa upp hastigt och köra länge på låg växel. En upplevelse var det, kort sammanfattat.
Hon gillar inte bara att dissa politiker på lokal nivå. Nicolas Sarkozy, den förre presidenten, sågade hon igår, en del pga hans högerpolitik, men framförallt eftersom han var så kort. Och "Ugly in the face". Ännu värre är det att han är ihop med den söta sångerskan Carla Bruni:
"Poor woman.. To have a short man like him, can you belive it? She will leave him soon. Remember where you heard it first!"
Jag tog upp Hollande, nuvarande presidenten, och hur det går för honom. Hon sa att han dyker. Hehe, tänkte jag. Läge för ett skämt kanske? Hon gillar ju ironi och sådär, att vara sarkastisk osv.
-Ah okay, so he likes to snorkel? kommenterade jag då, nöjd med mig själv och min lustighet.
Inget skratt. Inte en min rörde hon.
No, I wouldn't know. I don't care about his private life, you see. Slut på middag, jag gick och diskade.
Så från och med nu håller jag mig till att lyssna, nicka och hålla med. Lägga in en och annan platt kommentar om att amerikanare är högljudda eller att regn är blött. Och det går ju också bra. Hon gillar att hålla låda och jag är okej med att agera passivt bollplank.
Imorgon är det marknad här i stan och vi ska dit och köpa ägg. På fredag ska vi till St. Tropez.
Det är fanimig kallt i europa.
Och juste, jag mötte min gamla målvaktstränares dotter på gatan här om dagen. Vågade inte säga hej dock.
Världen är yttepytteliten.
À bientôt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar