Nu är det ett tag sedan vi var uppe i Cape Tribulation, i hjärtat av regnskogen, så därför tänker jag inte mer än nämna några ord om den andra halvan av turen.
Vår avgångstid med bussen från vårt boende var klockan två. Från dess att vi vaknade hade vi då alltså ett hål av tid att fylla med aktiviteter, på en plats utan aktiviteter, trodde vi...
Lyckligtvis träffade vi, efter en okej natt våra två vänner från Sunne, Adam och August, som vi lärt i Cairns några dagar tidigare. De hade bokat sin regskogstur med ett annat företag, och hade dagen innan blivit visade till ett vattenhål, perfekt att bada i, bara några hundra meter bort. Vi jublade. Jag nämnde Kristoffer Appelqvist, komikern. Är inte han från Sunne? Jo, javisst var han det. Sunnegrabbarna nämnde Selma Lagerlöf, hon är ju också från Sunne! Sunne Sunne Sunne Sunne. Killarna på den där bilden ni vet, den när dom bygger Empire State Building, som är någon slags sinnebild för höjdrädlsa ni vet, hundratals meter upp i luften på en tunn järnbalk ni vet, en av dom är också från Sunne!!!
Och vilken succé hålet blev! Väl kamouflerat, innanför en mur av djungelträd, låg badplatsen. I jämförelse med alla badplatser jag stött på tidigare i mitt liv är det nog den mest otillgängliga. Där och då kändes det som en pool på ens bakgård. Vi jagade fiskar, klättrade i träd, slängde oss i lianer. Patriks onda rygg var som ny, plötsligt var han tolv igen, nu både i kropp och sinne. Bäst dittills på turen.
När vi klev på bussen var det ett trött gäng som varit ute hela dagen vi mötte, en guide som kunde spanska och var bra på namn.
Stoppen på vägen tillbaka var: The Alexandra Lookout samt en båttur på Daintree River. Det förstnämnda var inte mycket att hänga i den Queenslänska julgranen. Även om det var uppehåll när vi klev ur bussen så låg molnen så pass tjocka över utsiksplatsen att det inte var värt ett stopp på mer än fem-sex minuter.
Det sistnämnda däremot, det var ett minne att placera långt upp i den Queenslänska julgranen.
Förutsättningarna var inte de bästa fick vi veta, vattnet är högt och varmt. That's just a logodile-hit, och maybe we could find a small one over here-dit. Men vi fick se åtminstone en riktig krokodil. Anton ville få det till två, bara himlen vet om han ljög.
Det ovan utspelade sig för ett tag sen nu. Just nu befinner vi oss i Mission Beach, en turistort som för några år sedan träffades av en stor cyklon som förstörde större delen av ortens samt paradisön Dunk Islands bebyggelse. Sedan dess har de inte riktigt hämtat sig här. Stranden är kvar och visst är den vacker, men man känner att det fattas någonting, människor i huvudsak.
Vi hänger inte läpp för det, tvärtom, vi uppskattar det.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar