När jag och Anton igår gick ner längs gatan för att handla, lätt nyvakna, trots att klockan var strax efter ett, slog det mig hur bekant det vi passerade kändes, hur omärkligt vi bara gled förbi, förbi alla de detaljer som veckan vi anlände var anmärkningsvärda, som om vi strosade längs Köpmangatan eller Frösövägen hemma. En obscen grafittimålning, två som tar en drink till lunch, regnbågsfärgade sparvar, en spårvagn, låga, slitna radhus, lätet när rödljuset slår om från rött till grönt, stressen när det alldeles för snabbt slår om till rött igen, solen som faktiskt värmer, och bränner när den glider ur moln. Alla de foton jag knäppte under den knappa veckan för mer än två månader sedan, då vi senast var här i Melbourne, har jag knappt vågat ens skumma igenom. Jag är rädd att de är fylld med vad jag nu skulle se som trivialiteter, ovidkommande struntsaker. Men det är klart, då i stunden var de helt nya, fascinerande och helt klart relevanta.
Innan vi kom till Melbourne stannade vi några nätter i huvudstaden Canberra, på ett fint hostel. Det inte fullt så jättevarma vädret i Sydney, byttes mot fullt så jättevarmt som ni kan tänka er. Vi njöt, för första gången på hela resan, av en klanderfri AC på rummet, och där höll vi oss. Gick man ut och tog en kortare promenad, blev man sådär torr i munnen som man bara blir av en lång löptur hemma.
Därför gjorde vi mindre saker av bloggvärde under dessa dagar, förutom en guidad tur i parlamentshuset. Guiden vi hade var väldigt skicklig och jag tror vi kom en bit närmare att fatta hur Australien regeras.
Vi tog nattbussen till Melbourne och efter förseningar vaknade vi mitt på dagen i en ofattbar värme. Jag har aldrig varit med om maken. Varmt väder har aldrig för mig varit något odelat negativ, aldrig plågsamt eller enbart besvärande, men nu när gradantalet stigit till 46 var det ingenting annat än ett helvete, bokstavligen också.
Vi tog oss med nöd och näppe ut till vårt boende 20 minuter utanför centrum, till Fitzroy som det heter. Inget kanonhostel men fullt dugligt.
Tre dagars tennis stod näst på schemat, Australian Open. Vi hade bara biljetter in på området, inte till de två största arenorna, men det störde oss inte, speciellt inte den första dagen då schemat var fullspäckat med matcher på alla arenor. Vi fick se elfte-seedade Fognini, publikfavoriten Monfils, den blivande kvartsfinalisten Pennetta, och inte minst träffade vi Jonas Björkman.
Andra dagen såg vi inte lika många matcher. Höjdpunkten var matchen mellan Bulgaren Grigor Dimitrov och Kanadensaren Milos Raonic. Egentligen den första riktigt spännande matchen, som Dimitrov gick segrande ur (han slogs faktiskt inte ut förrän i kvartsfinalen av självaste Rafael Nadal). Vi fick samma dag se Dominika Cibulkova vinna mot Carla Navarro. Samma Cibulkova spelar i skrivande stund final mot kinesiskan Li Na, och vi känner oss lite delaktiga i hennes väg hit, vi var ju där och hejjade redan i början.
Tredje dagen var det inte så många matcher kvar på våra arenor men fortfarande några guldkorn. Nämnde Dimitrovs åttondelsfinal såg vi, likaså två bra damdubblar. Dagen avslutades med Federers vinst mot Tsonga i åttondelsfinalen på storbildsskärm.
Mycket tennis har det varit. Imorgon, på Australiens natinaldag, avslutas turneringen med herrfinalen mellan Nadal och överraskningen Wawrinka.
Efter imorgon har jag på känn att ett känsla av tomhet kan infinna sig, då är det bara en vecka kvar här i Australien, dags att summera. Innan ni får någon slags topplista över hela tiden här på andra sidan jorden, blir det kanske ett inlägg om hur vi upplevde Great Ocean Road, som i princip är det vi kommer hinna med innan vi lämnar för två veckor i Vietnam.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar